Trumspelet bakom Angine de Poitrine
Trumspelet bakom Angine de Poitrine: Så håller Klek ihop musiken över skiftande taktarter
Sedan KEXP-sessionen i februari har Angine de Poitrine gått från noll till över 14 miljoner visningar och slutsåld europaturné. Bandet är masker, papier-mâché och polkadots — men det är inte därför 14 miljoner människor stannar kvar. Det är musiken. Och det som håller ihop musiken är inte den mikrotonala dubbelhalsen — det är trummisen.
Vem är Klek?
Klek de Poitrine — eller hellre: personen som spelar Klek — är en av två anonyma musiker från Saguenay i Quebec. Han och gitarristen Khn har spelat tillsammans i över 20 år. Angine de Poitrine började 2019 som ett skämt och stannade kvar.
En detalj som ofta missas: det är Klek själv — trummisen — som byggde den mikrotonala gitarren genom att såga loss banden från en gammal gitarr och flytta dem till en annan. Han är inte "trummisen som sitter med". Han är medkompositör i ett band där hela ljudet är byggt kring instrument han konstruerat.
Tricket: Samma loop, olika taktarter
Hela Angine de Poitrines musik vilar på en Boss RC-600-looper. Khn loopar mikrotonala gitarrlinjer i lager. Looperns längd är låst under en låt — och en MIDI-kabel synkar looperns klocka till Kleks klick i hörlurarna. Båda musikerna spelar mot exakt samma puls.
Men taktarten ovanpå loopen är inte låst. Den ändras.
Konkret exempel från låten "Sarniezz": loopen är 48 åttondelar lång. I 12/8 blir det fyra takter. När Klek växlar till 4/4 blir samma 48 åttondelar tolv takter. Loopen är matematiskt identisk — det enda som har förändrats är vilken taktart trummorna ramar in den i. För lyssnaren känns det som att hela musiken har förskjutits.
Det är inte garnering. Det är hela kompositionsidén. Och det är trummisen som målar den ena meterramen efter den andra över samma underliggande matematik.
Vad det betyder för hans roll bakom kitet
Klek måste vara absolut låst till klicken, eftersom looperns matematik inte tolererar drift. Samtidigt väljer han vilken taktart publiken ska uppfatta — ett aktivt val han gör genom var han lägger accenter och hur han fraserar bastrumman. Och han gör mikrojusteringar i realtid när Khn lägger nya loopar.
Recensenter beskriver hans spel som "sewing-machine needle drumming", "in-the-pocket" och "tight, pulserande". Liknelserna är mekaniska — men det är inte stelt. Det är mekanik som tjänar musikalisk illusion. Stilen är påverkad av prog, math rock och jazz rock, med flytande växlingar mellan 5/4, 12/8 och andra udda taktarter, och en intensitet som flera recensenter jämför med punkens råhet.
Vad du kan ta med dig som trummis
Du behöver inte spela math rock för att ha nytta av Klek. Några konkreta saker:
- Öva på att spela samma figur i olika taktarter. Ta Sarniezz-tricket och prova själv: en 48-åttondelarsfigur som först fyra takter 12/8 och sedan tolv takter 4/4. Lägg märke till hur accenterna måste flyttas — och hur lyssnarens uppfattning förändras helt utan att noterna gör det.
- Klicken är ett verktyg, inte ett fängelse. De flesta tränar på att inte avvika från klicken. Klek visar att man också kan använda klicken som ett rutmönster och välja vilken taktart man målar över det.
- Tighthet är inte tråkigt. Det är inte fills som gör Kleks spel intressant — det är frasering, accentering och pulsering. En tight groove som får sitta utan utsmyckning kan vara den mest påverkande saken i en hel låt.
- En trummis kan vara mer än trumstolen. Klek skrev kompositionsidén och byggde instrumentet. Det är värt att fråga sig vad ens egen plats i ens band egentligen kan vara.
Se klippet med trummiseöron
Hör efter två saker när du tittar på klippet nedan: hur pulsen aldrig flyttar sig, och hur taktarten ändå hela tiden gör det.
